Vad vill du Mr John Mc Clane?
Jag vill hem
Jag vill vara med familjen
Jag vill att nån annan tar över
Jag vill ha jämlik schysst relation med mina kollegor
Jag vill att de förstår mig
Jag vill att de ser vad jag ser
Jag vill ha en aspirin
Vad gör du då?
Jag längtar, jag är på väg hem, hela tiden
Jag försöker prata med kollegorna, jag försöker verkligen samarbeta
Jag ser saker, bra och dåliga saker, jag använder ögonen helt enkelt
Jag tvekar inte att handla, jag följer mina impulser och saker blir gjorda
Jag fortsätter till skurken är fast, även om jag dör medan jag gör det
Jag dödar först och frågar sen, dvs jag tar hand om den akuta situationen
Jag ger upp på mina kollegor, förutom den enda som visar mig vem han är, han litar jag på och jobbar tillsammans med
Jag ser och uppskattar det goda i en människa
Jag offrar gärna mitt liv för sakens skull, mitt överlevande är ovidkommande när det gäller att rädda andra människors liv
Vad hindrar dig John?
Inte jag i alla fall
Jag kanske inte alltid tycker att det är jag som ska ringa hem, att allt är mitt fel...
Att Holly flyttade till LA har inte gjort vårt förhållande lättare direkt
Hon bytte efternamn också, till sitt flicknamn, Gennaro, typiskt, det är ju ett statement
Jag försöker verkligen jobba för en schysst relation med kollegor, vare sig jag är hemma eller borta, jag kan bara prata för mig... men det är f-n svårt att få det att funka, det är inte alla som tror på solidaritet
Alltid när jag tror att jag är "hemma" händer det nånting, varenda gång jag är på väg att slappna av, ha semester, fira jul, träffa Holly, vaknar bakis... Ofelbart händer det nåt, och jag verkar vara den enda som kan lösa det. Ingen annan ser det hända. Vad ska jag göra?
Det är inte mitt fel. Det är inte så att jag väljer att leva det här livet. Det här livet vill ha mig. Jag är jag, ingen annan, ingen speciell...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar