Premiär 26 april 2008 på Teater Scenario

En actionperformance där allt ingår!

Blodet, svetten, smutsen och det totala engagemanget.
Majken och Sofia lever sina liv som om de vore John McClane i Die Hard-filmerna.
De ser det ingen annan ser. De hittar svar där andra inte ens ställt frågan:
Vad gör en hjälte?

An action performance all included!

The blood, the sweat, the dirt and the total commitment.
Majken and Sofia live their lifes as if they were John McClane in the Die Hard movies.
They see what nobody else sees. They find answers where others not even asked the question:
What makes a hero?

söndag 28 december 2008

tisdag 23 december 2008

The Nakatomi pepparkakebak

Santa says...

Allt finns; tröjor, väskor, påsar...rubbet. Allt redo för ett ingå i julkommersen...

Filmerna finns också, den ena juligare än den andra...

Om det bara inte vore för den där f-bannade tomtej-veln som inte har annat för sig än att sticka en i ögonen med sitt:

Santa says... 
It´s better to stress and stuff 
than to make your blog go fluff fluff

Även om det ser mörkt ut, det finns ingen annan som kan gör´att... 
Tar itu med tomten och återkommer. Giving up is not an option.


Där har du din tomte, och du också, och du med. Sluta lägga käppar i julen!
Jag har ett uppdrag!

torsdag 18 december 2008

Jul igen.

Hej partner, nu är det snart jul igen. Vad gör vi?

torsdag 10 april 2008

tisdag 8 april 2008

tisdag 26 februari 2008

Allt är möjligt... visst, visst är det så... det är hårt arbete, det är allt, hårt arbete...

Jag orkar inte prata om det.

Jag hör dig partner. Men jag orkar inte prata om det. Det är precis som du säger och ja, man blir jävligt bra på sitt jobb, det kallas för att gräva ner sig har jag hört. Jag kommer komma till Kina innan dagen är slut. He he.

Aäum, förlåt partner...

Jag menar, det var lite okänsligt det där. Det där jag skrev... Jag menar, jag vet ju hur det känns. Det är plötsligt j-vligt ensamt. Man dukar för en för mycket, lagar för mycket mat. Har ingen matlust, överhuvudtaget, måste slänga alltihop. Dricker för mycket alkohol, somnar på soffan framför tv:n, och vaknar på småtimmarna med en saftig nackspärr och ångest i kroppen. Röker för många cigaretter, fast man egentligen har slutat. Gråter rätt ofta, men man skulle aldrig erkänna det. Alltså, andra gör väl det, gråter alltså. Där går min gräns. Jag tänker f-n inte gråta också. Dö är ett alternativ förstås, man lever ju ändå inte längre... Men det är väl därför man blir så s-tans bra på att jobba. Inget spelar nån roll längre. Ingenting är viktigt. Man är ingenting. Förstår du hur jag menar partner?

Vadå, har han lämnat dig, eller?...

söndag 24 februari 2008

Jag är ett meno!

Matematik c verkar vara väldigt svårt och så fungerar inte cremen så bra idag. Men mot slutet av filmen får man ringa hem eller hur?

måndag 18 februari 2008

Tufft mot tufft

Det kan nog vara lättare att rädda världen än att ta tag i sina egna issuses ibland. Eller hur John?

fredag 1 februari 2008

McClane inside

(Dialogen från Die Hard 4)

NERD
-I´m not like you, I can´t do this shit.

MCCLANE
-What´s that mean, like what?

NERD
-I´m not heroic, or and everything, I´m not...

MCCLANE
-I´m nobodys hero kid.

NERD
-You saved my life, like ten times the last six hours.

MCCLANE
-Just doing my job, that´s all.
´you know what you get for being a hero? Nothing. You get shot at, get a little pat on the back, bla, bla, bla...that a boy... You get divorced, a wife who can´t remember your last name, kids don´t wanna talk to you. You get to eat a lot of meals by yourself.
Trust me kid, nobody wants to be that guy.

NERD
-Then why are you doing this?

MCCLANE
-Because their´s nobody else to do it right now, that´s why. Belive me if there would be somebody else to do it, I would let them, but there´s not. So we´re doing it.

NERD
-And that´s what makes you that guy.

MCCLANE
"...SILENCE, SILENCE, SILENCE..."

McClane image

By the look in your eye I can tell you´re gonna cry
Is it over me?
If it is, save your tears
for I´m not worth it, you see
For I´m the type of girl who is always on the roam,
wherever I lay my hat that´s my home,
I´m telling you that´s my home
You had a romance, did you break it by chance
over me?
If it´s so I´d like for you to know
that I´m not worth it, you see
For I´m the type of girl who is always on the roam, mm,
wherever I lay my hat that´s my home,
mm, that´s my home
Oh, you keep telling me, you keep telling me you´re my man
What do I have to do to make you understand?
For I´m the type of girl who gives guys the eye,
everybody knows
But I love them and I leave them,
break their hearts and deceive them everywhere I go
Don´t you know that I´m the woman who is always on the roam,
wherever I lay my hat that´s my home,
wherever I lay my hat, oh oh, that´s my home, mm yeah,
that´s my home
and I like it that way

söndag 27 januari 2008

torsdag 17 januari 2008

söndag 13 januari 2008

fredag 11 januari 2008

måndag 7 januari 2008

Jag har placerat min blogg i
på bloggkartan.se

lördag 5 januari 2008

The return of the fucking energizer bunny

Jag märker att han vill prata. Att han vill prata om det. Jag fattar ärligt talat inte vad det ska vara bra för. Funkar det så funkar det, då finns det inget att prata om. Funkar det inte, så är det ju shit the same i alla fall. Han vill veta hur jag tänker, vill kunna stötta mig säger han. Visst, behöver jag det så ber jag om det. Men det funkar, jag hanterar det, jag klarar det. Jag vet att jag borde gett upp för länge sen, att jag spelar fotboll i en hockeyrink, men jag gillar det jag gör. Jag utvecklas, jag gör nåt jag tror på. Visst, jag blir inte befordrad, fan, det är knappt nån som vet vad jag gör på dagarna, och nätterna... Men jag gör det. Vet nån, vill de ta ner det, hitta felen, skavankerna. Hur ofta jag ringer min man, hur mycket jag dricker, kritisera mitt senaste uppdrag. Jag fortsätter ändå. Jag är inte död förrän de verkligen dödat mig, vem vet, jag kanske går igen även efter det. I´m a fucking energizer bunny.

Glad och söt!

Jag jobbar, såklart. Tänker mycket, men det syns nog inte. Tydligen har jag inte alls visat vad jag känner heller. Märkligt. Jag kanske inte vet hur man gör. Men ja, jag jobbar vidare.

fredag 4 januari 2008