We Die Harder

Min hjältmorgon:

jag vaknar upp, outvilad, sur och med en pms-svullen kropp och hjärna som har analyserat samtalet från igår till det mest negativa man kan tänka sig. Snozar en kvart. Håret är skitfult och jag har inte lust för ett endaste klädesplagg. Missar bussen, väntar på nästa- som är sen, väl på tunnelbanan hamnar jag tillsammans med tre män som stinker stekos men jag tycker det verkar jobbigt att stå upp så jag sitter kvar. Så stannar tåget mellan t-centralen och kungsan och efter en frustrerande väntan så måste vi köra tillbaka till t-centralen!!

Sen blev allt bra för det var en som sa att jag var snygg. För mig är typ yta o djup samma sak.

Puss!